Djur som äter grisar

Därför älskar vi hundar men äter grisar – vår syn på djur handlar om inlärda värderingar, säger socialpsykolog Vi lär oss att se och tänka på uppfödda djur som abstraktioner som. Grisar är en av bara fyra kända däggdjursarter som har mutationer i nikotinacetylkolinreceptorn som skyddar mot ormgift. Mungos, honungsgrävling, igelkott och grisar har alla förändringar av receptorfickan vilket förhindrar ormgiftet α-neurotoxin från att bindas.

Griskött är det köttslag vi äter mest av i Sverige. Inte minst i form av skinka på mackan, varmkorv eller på charkbrickan. Klimatpåverkan är lägre än för nötkött och lamm, men högre än för kyckling. I grisproduktionen används spannmål och soja som foder, och till viss del restprodukter från livsmedelsindustrin.

Grisar bökar och äter ungefär 75 % av sin vakna tid. Resten av tiden ägnar de bland annat åt att umgås med varandra och att bygga bo – vilket de är det enda klövdjuret som gör. Grisbon är välisolerade byggen som kan hålla en behaglig temperatur för nyfödda kultingar även i många minusgrader. Grisar äter nästan allt, från grönsaker till smådjur. De har en mycket bra aptit och kan äta upp till 5% av sin kroppsvikt per dag.

Grisar använder sitt tryne för att gräva upp rötter och insekter. Det finns ca suggor som varje år föder ca 2,6 miljoner grisar som går till slakt. Mamman kallas sugga, pappan galt och ungarna kultingar. När de föds väger kultingarna ett och ett halvt kilo och när de slaktas kilo. Grisen är ett av de vanligaste djuren på gårdar och hem runt om i världen.

Grisar är uppfödda för sitt kött och andra härledda produkter och används också i vetenskaplig forskning och ibland även som husdjur. Deras kost, anpassningsförmåga och fysiska motstånd gör dem till fascinerande varelser att studera.